Jag är en sån som har vitrocksskräck och då menar jag det, jag nästan svimmar om jag hör talas om att det ska tas en spruta, borra i tänder, eller helt enkelt bara ta blodprov. Tur som en tok har jag hitills haft (peppar, peppar) inga allvarliga sjukdomar har dykt upp. Några gånger har jag varit tvungen att uppsöka läkare i mitt liv, men inte utan att jag först försökt att bota mej själv i minst två veckor först.

I veckan som gått har jag gjort en otroligt modig grej...jag har lagat en tand!!! Helt fantastiskt, jag som under många många år varit sjukt duktig att hålla mej undan tandläkarna....
Visst har man haft i bakhuvudet att snart ramlar tänderna ut och man får äta soppa resten av sítt liv, i och för sig kanske man tappar något kilo och det är ju positivt, men jag har nog tänderna kvar om man nu får välja...

Nu gick det inte längre, två tänder har värkt av och till i några år och jag förstod att nu eller aldrig........jävla tänder, det blir bara problem... -:), men jag MÅSTE..

Med stort mod, hårdrock på högsta volym i mp3-spelaren och lite jävlaranamma, satte jag mej i stolen, och jag kände INGENTING?? Man undrar vad har jag gruvat för? Kanske har utvecklingen gått framåt, mer moderna borrar eller vad vet jag, men faktum är att jag kände ingenting... SKUMT!

Lustigt nog är det inte mitt mod som vänner och familj förundras över när jag berättar utan frågan som kommer är: -hur mycket kostade det?? Men hallå, jag gled ner från stolen, helt förvånad, förvirrad och lämnade fram mitt bankkort,( nu är inte jag rik på något vis ) men tydligen så räckte pengarna och jag tror att det inte var så dyrt.....


Det som är viktigt är att JAG har lagat en tand och jag lever!!!


- Gör det du fruktar mest och rädslan kommer oundvikligen att dö -