så fruktansvärt förtvivlat det blev ikväll..någon hade slängt bort lillemans brandgula diskborste och ersatt den med en blå...
Själv var på toa då jag hörde världens hjärtskärande gråt och en tunn liten sprucken röst som frågade genom toadörren- har du slängt bort min diskborste?? Hade man varit på sin vakt här, så hade utvecklingen blivit helt annan, men vem tänker på att diskborstar kan vara dödsviktiga för en 4½ åring?
Det gjorde inte jag iaf, så jag svarade bara - jag eller så var det pappa... (eftersom jag inte lagt på minnet vem som bytt diskborsten) till följd av att lilleman bryter ut i hysteriskt gråt med STORA tårar rullande nedför sin kind, tittar så där anklagande så man känner sig helt skit dålig som föräldrer, - VARFÖR har du kastat min brandgula diskborste?
Men, försöker jag, den var äcklig, smutsig och behövde bytas, titta så fin den blåa är!



Lilleman tittar, skakar på huvudet och säger det där är inte min brandgula diskborste....
Det tog 45 minuter att försöka lugna lilleman, vi borstade tänder, la oss och läste en saga, precis innan han somnade viskade han, vad jag saknar min brandgula diskborste......



- Erfarenheten bygger sitt slott av aska och trasor -