Jag förstår hennes glädje men samtidigt är det för en hönsmamma som jag en ny amp, undrar vart hon är nu, undrar om hon kom fram osv osv
Första timmarna kom hon in på jobbet lånade hon bilen, tog med mina två söner och sig själv på en tur till Strömsund. Herregud tänkte jag mina tre guldungar i samma bil.... Det gick bra!

Man får verkligen stålsätta sig för att inte ringa en gång i minuten (helst inte alls) för att höra hur det går, första kvällen kom jag och tänka på när långhårssonen  + en hög med vänner for på en roadtripp med relativt nytaget körkort (ca 9-10 mån gammalt). Det var bara sonen som hade körkort vill jag tillägga..

Jag var väl inte helt klar med vart denna roadtripp skulle gå men hade väl på ungefär koll tyckte jag, sonen påstår så här efteråt att Sundsvall inte var aktuell, men det var vad jag trodde att Sundsvall (ca 20 mil bort) var slutstationen och vändplan.
I alla fall de var väl borta i si så där en vecka, jag hade täta sms kontakter lite då och då, frågade väl aldrig riktigt var de höll hus utan mer om det gick bra, till svar fick jag alltid ett kort, JA, tills jag blev uppringd en solig fredagseftermiddag av sonen som lugnt förklarade:

- det gick inte så bra det här, bilen har troligen skurit…

Man hinner tänka mycket

1. han pratar alltså lever han

2. Inte så långt till Sundsvall det går nog låna en trailer och hämta dom

3. Tur att det är semester så har man tid med det 

Okej säger jag, hur vet du det? Han förklarar lite snabbt vad som hänt, för att sen säga att bärgaren är på väg!Hm, tänker jag bärgare är ju DYRT, kan ni inte skuva den till kanten? 

Sonen svarar att det inte är läge för det eftersom de står på motorvägen en bit utanför MALMÖ, men vad FAAN??? Helt jävla sjukt! Mellan  Malmö och hemma är det en djävulskt lång bit vill ja lova minst 100 mil mer än vad jag tänkt (Sundsvall).. 

Det blev täta kontakter följande timmar, hur ska de ta sig hem? Bilen har verkligen skurit, ingen idé att släpa hem den, en transport skulle gå på mer än 5000 :- , firman som bärgade dem var snäll och körde dem till närmaste camping där de fick slå upp sitt tält i hällande spöregn, tågbiljetter var dyrt som stryk och absolut inte aktuellt, hemma satt gubben och kollade på blocket efter bilar som fanns runt deras ”läger”, efter många telefonsamtal fick vi napp dagen efter, gänget fick gå ett par kilometer i hällregn med en vägbeskrivning där de memorerade en strecka var! 

Vid de laget var de rätt trötta på sin roadtrip skulle jag tro, i alla fall kör de raka vägen hem..

Senare får man veta att de varit både en sväng på Öland och i Smygehuk, bilen som de for med var en röd kombi, hem kom det i en röd kombi men ett helt annat märke… 

Jag hoppas och tror att dottern kommer att hålla sig mer ”lugn” !!

- En mors tålamod är som en tandkrämstub, det tar aldrig riktigt slut -